Dropdeadfailure.

Du fick mig att må bra och glömma det som hänt ja.
Drömmar om att glömma, kommer ut och ger hopp.
Baby, stanna kvar...
För jag drömmer om dig även om du inte anar det.
Hoppas och tror att du kan älska mig med.
För det är kärlek, jag tvivlar inte längre.
Varför ska jag fråga när du alltid finns i huvudet?
Jag hoppas du vill mer för jag vill alltid känna närheten.
Om inte i en evighet, i alla fall för stunden.
Och jag hoppas att du vet för jag vågar inte säga dig,
Kolla dig i ögonen och säga att jag älskar dig.

Vad är kvar, du vet kärleken du gav.
Som finns kvar, kom tillbaks.
För jag drömmer om dig..

Även om jag vill, finns det någonting som stoppar mig.
Rädslan att förlora dig, att aldrig mera prata med dig.
Jag vet vad som kan hända om jag säger hur jag känner.
Så kanske är det bäst om vi försöker vara vänner.
Jag vill alltid ha dig här så jag riskerar ingenting.
Det smärtar att drömma om dig,
Att veta att du finns men att du aldrig kommer älska mig.
Du vet inte hur jag känner, det är nog bäst såhär.
Men vill att du ska veta, att jag är helt galet kär.
För när du lämnar mig finns det nått som jämt är kvar.
Det är helt underbart, det är värmen som du bar.
Jag vill tacka dig för allt, att du alltid finns här.
Men vill inte sabba allt med att säga hur jag känner..                  ;'(



Man kan älska nån så djupt att man kan lova det mesta.. 
- Jag ska fan ta mig upp ur den här depressionen, med eller utan nåns hjälp.
- Jag ska fan bli den jag alltid velat vara, eller nära nog iaf.
- Jag ska fan lägga av med allt dumt. ( Äta, sova, ej skära mig, ta mediciner. )
- Jag ska fan börja dansa/hålla på med musik som jag alltid drömt om.
Allt jag kommer på för stunden. Och jag svär, den som krossar detta med att säga något,
jag kommer serri cutta den personen. För varje gång jag har fått nog och vill allt detta,
så äre alltid något som förstör. Låt mig klarar av detta för en gångs skull.
Jag vill inte må dåligt något mer, har gjort det för länge. Låt mig va riktigt glad nån gång.. 
( Haha, jag tror nog inte detta håller länge nog, men det är vad jag vill iaf. If it'll happen .. )







Venne vad jag ska skriva mer, vill bara uppdatera eller nått. Är rätt kass på det nuförtin.
Har inte nån ork till det eller något överhuvudtaget. Blir la mer uppdatering,
när jag vet vad jag ska skriva och jag mår bättre eller nåe. (Lär aldrig hända.)
Känner inte för att skriva av mig något av det som hänt/händer just nu. Meningslöst.
Just nu känner jag mig bara ledsen, sur, förvirrad, ensam, övergiven, misslyckad, äcklig,
skabbig, f-u-l, oälskad, värdelös, och alla negativa saker och att jag inte duger. FAN!

Allt ni behöver veta. Och att jag ställer in alla planer dom kommande tre veckorna.
Ensam hemma, lämna mig ifred, och låt mig ha en fuckad födelsedag om jag så vill.
JAG ORKAR INTE! Ingen fattar, ingen vet hur jag känner, hur jag mår på riktigt okej?
Spela roll hur jag än försöker. Jag försöker bättra mig, och jag håller på att skärpa mig.
Men när ni ska vända allt som jag gjort och så emot mig vill jag bara ta flaskan
och dra ut och supa sönder. JAG VILL INTE GÖRA DET, men det blir ju nästan att jag gör't
för jag blir så förbannad / ledsen. Ne, inte på själva er, utan på mig själv för alla fel jag gjort.
JAG VET OM MINA FEL. Jag är inte så pantad. Jävla skit, det blev att jag skrev av mig lite iaf.
Och ni, som sagt förlåt och sånt idag för ni inte funnits där för mig. Fucking BULLSHIT! ;(
Fixar fan inte detta. Jag hatar allt om mig själv, mitt liv. Ingen mening utan familjen och
kärleken. Och den där känslan av övergivenhet, den kommer aldrig försvinna har jag upptäckt.
Seems like I've lost everything I had in the end anyway..

Ett litet tillägg, jag är ju fan helt dum i huvvet. ;s Åh, jag vill inte leva mitt liv längre..