Why can't I just be perfect?

ibland önskar jag bara att jag var perfekt..
ja, jag vet att ingen kan va perfekt.
men jag menar nära perfekt nog.
jag är ju bara så långt bort från perfekt det bara går.
och jag hamnar bara längre bort, än nämre som jag vill.

jag önskar jag inte var så sämst som jag är.
jag är inte bra? och jag är bara trött på att alla säger det.
om nån ändå ska säga det, kan ni la ändå mena det.
för jag vet att ingen tycker det egentligen,
utan bara säger så för att få mig att känna mig bra.
men tack, det räcker. ingen behöver säger det mer..
för jag har insett nu, att jag är den sämstaste personen som finns.
och jag har ingen självförtroende eller nått även fast det verkar så.
men jag har inte det, eftersom jag hatar allt med mig.

jag är ledsen att alla måste ha nått med mig att göra.
ni kan skita i mig, lämna mig, eller vadsomhelst.
jag vill inte dra ner nån nått mer.. det är fritt fram.
jag lär lämna allt senare ändå, klarar inte mer.
spelar ingen roll om jag försöker.. det gör aldrig det.
alla säger ändå att jag inte gör det,
men man måste ändå ha försökt innan man kan ge upp eller?
ajah, it doesn't matter. jag kan inte gå sönder något mer..
så den som vill lämna, göre bara. i'm done.

och att precis alla tycker att det är en bra idé för mig att komma bort..
från allting, från växjö.. det tar jag som att ingen vill ha nått med mig att göra,
att alla vill bli av med mig. och det värsta är att det stämmer med.
alla är ju bara trötta på mig, och jag är ledsen att jag mår som jag mår.
jag kan inte hjälpa det? jag kan inte fejka va glad hela jävla tin.
det funkar inte så. jag orkar inte va en annan person, jag vill bara va mig själv..
och jag vet att jag helt stänger in i mig själv och aldrig berättar nått.
vad som hänt, varför jag mår som jag mår eller berätta vad jag känner och tycker.
jag är inte sån längre, som jag var förr. jag var kanske bättre på sånt då..
men jag har förändrats. och det jävligt dåligt enligt många,
ingen har sagt nått men det märks sjukt mycket ska ni veta..
vad ska jag göra åt det lixx? jag bara förändras, kan inte göra nått.

sen så äre ingen som hjälper direkt när jag försöker berätta saker.
alla blir bara sura och ber mig att sluta säga sånt som jag säger.
men det är ju så jag känner? jag orkar inte.. jag gör inte det?
och jag säger det för att jag typ vill ha nån hjälp eller nått.
men vet ej vad jag ska göra? att ni säger; "jo, det gör du"
eller "dör du så dör jag med" eller att jag ska sluta, hjälper inte nånting.
då känner jag bara att jag inte kan berätta nått för nån,
för det inte är nån mening och stänger in allting i mig själv ännu mer..
jag fungerar så. och jag vill inte stänga alla ute eller nått,
men det bara blir så för jag känner att jag inte har nån som jag kan prata med.
jag vill kunna prata? berätta saker, vad jag känner och sånt, frågan är bara vem.
alla reagerar just nu bara samma, ingen vill lyssna på det jag säger.
men sen så vill jag inte belasta nån heller.. så äh, skitsamma. ;<

men än en gång, jag är ledsen.. att jag blitt sämre och allt.
men som jag sa innan, det är fritt fram att gå ut från mitt liv nu.
jag vill inte hindra nån att stå ut med mig. kom bara inte tillbaka..



jag har inte bett om att va såhär komplicerad.. </3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0