What I miss the most..

Jag var dum för jag tog dig för givet.
Jag ropar och skriker; Snälla, stanna kvar.
Tänk på alla dar, och tänk på allt vi har.
Alltid samma sak, men ändå alltid bra.
Så snälla, så snälla, stanna kvar!
Hela vårt förhållande, den känslan blev bränd,
när du vände ryggen och lämnade den.
Men jag har väntat förut och kan vänta igen,
för jag hoppas att du vet att jag älskar dig än.

Jag har inget kvar.
Bit för bit, och steg för steg.
Men nu när det är slut, har jag inget kvar..
-





Kommer det bli bra? Kommer vi vara sådär glada snart?
Kommer vi istället för att glida ifrån, hitta varandra igen?
Och istället för att gå en sicksack väg, gå en rak väg?
Kommer vi någonsin hitta den kärleken som en gång var?
Eller jagar vi efter något som försvann för längesen?
Så många tankar och frågor utan ett enda svar tillbaks.

Time is getting late, I can't go to sleep. You're all in my head and I feel so weak..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0