Trapped in myself..
Fast i självförstörande depression och tankarna tar över.
Jag sitter och tänker på tiden som gått förbi, det förflutna.
Känner hur tårarna rinner ner för kinden när jag minns,
och saknar hur allt var då, hur jag var då.
Vad jag hade och hur jag aldrig tog vara på det.
Jag vet att jag inte borde blicka tillbaks, bara framåt.
Men hur klarar man det när allt var mycket bättre förr?
När man själv var en aning bättre och inte så fuckt som nu?
Att försöka gå vidare, det är något jag inte kan, för saknaden är stor.
Ett tomrum i min själ, i mitt hjärta.. som bara växer och växer.
Någonting saknas, kan det vara den killen jag brukade vara?
Känns som om jag inte känner mig själv längre.
Vet inte vad jag ska göra, vet bara att jag måste bättra mig.
Frågan är bara hur man ska lyckas när man ej har ork eller något hopp kvar.
Allting är inte som det var.. Är det mitt fel, att det är som det är?
Jag vill inte känna det såhär, vad ska jag göra nu? Vad blev det för fel?
Jag vill inte känna det såhär, jag lider som det är. Vad var det som gled oss isär?