Noone stays forever..
Mina ögon är svullna, mina tårar är blod.
Vågar inte gå ut, för har tappat allt mitt mod.
Mina armar gör ont, mitt blod vill rinna ut.
Jag känner inget längre, kan det inte bara ta slut?
Min kropp vill inte leva, mina ben orkar inte stå.
Paniken kommer krypande, och jag vill bara slå.
Mitt huvud klarar inte av mer, min hjärna vill stänga av.
Gud sträcker ut sin hand, men jag får inget tag.
Min dröm är ett paradis, och dit kommer jag aldrig nå.
Springer ikapp med djävulen, honom kommer jag aldrig slå.
Åtta kilometer kvar, sen ramlar jag ner och dör.
Jag kan vända om, men det är tvärtemot än vad jag gör.
Jag tittar ner i pappret, och läser det jag ser.
Diagnosen är satt, och sen kan jag inget mer.
Bilden suddas ut, jag vet inte vad som händer.
En sekund senare, känner jag något som värmer.
Ett krossat hjärta.
En krossad själ.
Ge mej en chans att leva igen..
Ett krossat hjärta.
En krossat själ.
Hjälp mej bygga upp mitt liv igen..
-
Alla lämnar bara till slut, ingen stannar förevigt. Hur kan jag då släppa in någon?
