Dropdeadfailure.

Broken glass cut me to sleep.
Wounds are dissected so deep.
I don't want to wake up,
I need this blood to warm my hands.
And you don't have to understand,
You just got me all wrong..
-



fan... det kvittar vafan jag gör. allt känns lika kasst och jobbigt ändå.
jag mår inte bra, det gör jag fan aldrig. och jag måste alltid hålla tbx allting,
för att inte visa det så jävla mycket. jag orkar inte.. :' (((((((((((
hatar att jag känner den där förbannade saknaden. hatar att jag tappar tron,
på mig själv och på att jag kommer klara av att bättra mig.
det blir alltid så, det är ju därför jag inte klarar av någonting överhuvudtaget.
ena dagen så bah; "nu jävlar, jag ska fan klara det, jag kommer göra det".
sen andra dagen, tappar jag allting? då blire; "jag orkar inte, fan,
jag kommer inte klara det. hur fan kan någon som jag klara det?"
aåsdsojdoadj, asså åh, PALLAAAAAAAA.

sen så äre bara så jävla jobbigt att folk alltid ska prata prob med mig,
(tro inte att ni inte kan nu..), spec kärleksprob? hur mycket kan jag ens om det?
jag blir alltid så jävla depp när någon pratar sånna prob med mig. ;(
jag vet fan inte vad det är med mig. jag har ju kunnat förr, nu äre bara jobbigt.
och när någon väl berättar så förväntar ju den personen att jag ska typ trösta,
och sånt men jag suger på det? känner mig så jävla sämst hela tin då. asdjis...

fan jag säger bara; åt helvete med detta året redan.
har fan inte mått bra en jävla fucking dag, sen detta året startade.
och förlåt, jag kan inte hjälpa att jag blickar bakåt över tiden som vart. 
helvete, saknaden över allt tär så jävla mycket på mig. ;(

nu är kl snart 11, får la gråta mig till sömns. godnatt.