Dropdeadfailure.

Hur mycket jag än försöker så får jag aldrig den känslan.
Den enda känslan jag känner är denna förbannade rädslan.
Jag sitter kvar på denna plats med händerna tätt till öronen.
För gråten brister ut och jag vill verkligen inte höra den.
Finns ingenting och göra åt denna sorg,
så jag sitter kvar och gråter en tår.
Jag reflekterar livet som ett pusselspel i bitar.
Jag undviker alla speglar för att inte se mig lipa..