These days aren't easy like they have been once before..
Står framför spegeln.
Förstörd, är allt jag ser.
Står framför spegeln.
Blundar, vill inte se nått mer.
När ska vinden vända?
Varje dag.
Jag orkar inte, är allt jag känner.
Varje dag.
Försvinna, är allt jag vill mina vänner .
Varför ska allt vara så svårt?
Saknaden,
känslan man känner var dag.
Saknaden,
ett tomrum i mitt inre jag.
Säg mig varför tiden inte läker mina sår?
Jag mår inte bra,
önskar jag vart bra mot dig.
Jag mår inte bra,
för sjukdomen äter upp mig.
Är slutet nära?
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Vart är själen? Den är förtappad. Alla stampar på mig som om jag vore en matta. Varje
gång jag somnar så vill jag inte vakna. Jag lever i drömmar, jag vill aldrig mer komma
tillbaka. Jag orkar inte andas ett liv utan glädje. Känner mig så ensam, jag är själv i hela
världen. Jag är ensam, vilsen och förtappad. Försöker höras men i genhjälp blir jag
föraktad. Jag står ensam kvar, alla andra hoppar av. Jag kommer kämpa till min sista
andetag. Med livet som insats, jag pallar inte mer. Jag kommer upp till toppen sen ramlar
jag ner. Jag kan se, jag kan be; Vad ska jag göra? Jag skriker ut mitt hat, men ingen vill
höra. Vad ska jag göra för att bli hörd? Jag sitter ensam och gråter i ett hörn. Jag ber en
bön att få leva på känslan och känna samma glädje som varje människa.
Bara tanken av att leva lycklig gör mig varm inombords. Ingen tror att jag kan leva upp
till kraven. Min bortkastade sorg och mitt hat håller mig vaken. Så många känslor som
jag vill släppa ut , så många tankar som jag inte förmår mig att sätta ord på. Vill träffa
Gud. Det räcker nu, ett släckt ljust. Ta mitt liv, snälla du, jag kommer inte göra motstånd.
Kommentarer
Trackback
