Dropdeadfailure.

'Cause everything's broken.
Everything's vacant.
Everything's wasted time again.
Sentiments, hopeless.
Innocence, jaded.
Everything's wasted time again.

And so we leave this stage,
And all our best written lines,
And all the acts we played.
So, say you want to leave,
and say we'd never have,
the way we always hope and we'd cry.

And say hello to alone again..

(Låttexten har ingenting med bloggen att göra.)
-











Ingen hör, ingen ser..
Det är bara att fortsätta låtsas att allt är bra.
Det göru bra Pntz, riktigt bra att ingen märker att allt är fejk.
Du säger att du mår bra, och alla tror på det.

Jag orkar inte, orkar inte hålla allt inom mig.
Precis hela tin, för jag känner att jag inte kan prata,
med någon om något fastän det finns många som lyssnar.
Jag kommer inte vidare, jag mår inte bättre?
Jag kommer inte ur skalet, jag har fastnat.
Jag vill kunna prata men det är helt omöjligt.
Alla andra kan slänga ur sig det som tynger dom,
medans jag aldrig säger som det är riktigt.
Jag halvljuger och berättar nått gammalt,
ist för det jag egentligen vill berätta oftast.
Vad äre för fucking fel på mig?! (Allt? Jag vet.)
Känner att jag tappar greppet om allting igen.
Jag kommer tappa hoppet och allting kommer rasa.
För varje gång jag känner såhär, så hare alltid hänt.
Fan.. 

Ska sova igen, för fjärde gången.
Och försöka tänka på bäjbie ist för allt annat,
så det känns bättre och allt blir en aning ljusare.
Sakna.. <3                 natti.