It's hard to say; Imissu..
Hon tände ljuset i hans själ som var helt släckt.
Han läste inte hela sagan och trodde på ett lyckligt slut.
Han vaknar varje morgon med ett hat när han tittar ut.
Han vill inte leva utan dig men han måste,
leva varje dag med en dränkt själ i ångest.
Att leva utan dig, att leva utan dig som sin egen.
Att leva utan dig, att leva utan dig som sin egen.
Hatet börjar skölja över tanken när han vaknar.
Han minns ju förra natten när han bara låg och skaka,
vaknar till musiken och en vardag som han hatar.
För utanför finns ingenting, bara dystra dagar.
Drömmer skarpa drömmar om att hoppa från bron,
konfrontera tanken som vill visa honom döden.
Slår ifrån sin tanke, dämpar känslan med ett leende.
Han visar ingenting, isolerar helt beteendet.
Blicken börjar stelna när han tänker vad som gått fel.
Sitter för sig själv, blivit vän med sin ensamhet.
Tiden rinner ur hans hand, minnet knyter inga band.
Tankar bryter bara psyket när han vaknar någonstans.
Allting börjar spåra ur, börjar dricka mycket sprit.
Blanda det med piller och känslan av ett inre skrik.
Inte gråta allt för länge, snälla säg varför han ska leva.
Och snälla säg var är hon, en av mina bästa vänner.
Allting som dom byggde upp, krossades på en sekund.
Bryter helt ihop och tårar faller sakta när han minns denna stund.
Han känner att han inte orkar mer när han tänker på vad som gick snett.
Och tänker för sig själv; 'Jag älskar dig förevigt, oavsett vad som har skett.
Händer det mig något, så våga då gå vidare. En vacker skön dag,
kommer döden och befriar dig. För Ingen lever lyckligt när kärleken förblindar oss.'
-
När jag var ledsen, torkade du mina tårar. När jag var ensam, slapp jag bli sårad.
Det fanns nånting i dig som fick mig förstå att det var menat att det skulle vara vi två.
Du var speciell, mitt allt, min bästa vän. Men det händer igen, att jag blir lämnad själv.
Saknar din röst, det blickar till en känsla. Snälla titta på mig, jag vill inte vara ensam.
Det gör ont att veta att jag faller ner. Jag ler mot vinden, jag pallar inte mer.
Du rev upp ett sår i mig som aldrig mer läker. Det var vi två mot världen, nu är det förgäves.
Jag vill leva för dig, tills jag slutar andas. Vill vara med dig, vill inte ha någon annan.
Jag finner snart inga ord, jag känner mig tom. Mina tårar blir till blod, det gör så jävla ont.
Kan inte släppa dig nu, för det var du som fick mig uppleva kärlek till slut.
Snälla, du vet att jag vill ha dig tillbaka. Vill inte hamna i tårar sen när jag vaknar.
Mina minnen blickar fram till vår vänskap, vår vänskap blickar tillbaks till en saknad.
Om jag drömmer, så vill jag gärna vakna. För allt jag vill, är och få dig tillbaka.. :' ((((((((((
