Dropdeadfailure.

I need you here, I need you now.
I need security somehow.
I need you like you would not believe.
You're the only thing I want.
Cause you're everything, everything I need.




Denna natten blev inte riktigt som dom andra.. ansträngde mig att inte göra något dumt
i och med att jag sa att jag inte skulle det. Det var svårt.. ville verkligen göra det.
Jag gjorde det nästan, kände ändå att det kvittade och att jag inte orkade mer. 
Men jag gjorde inte det, men det var nära, frestelsen är stor men jag lyckades stå över inatt.
Men jag mår inte bra, varken psykiskt eller fysiskt. Och jag mådde sämre då..
Kunde inte andas riktigt på ett tag, det tog stopp kändes det som, som om jag kvävdes.
Och det blev inte direkt bättre av att jag jobbade upp mig, flippade och lipade.
Men det gav med sig efter timmar i sängen gråtandes, jag somnade till slut.
Men vaknade dock 2 timmar senare, vid 4 tiden, och skrek. Drömde en mardröm..
Det kändes så verkligt. Fan.. jag orkar inte. Så började jag tänka på allt,
och allt satte igång igen. Jag bröt ihop.. jag vet inte hur många ggr jag har gjort det nu,
sen julafton. Pinsamt.. men jag är svag, jag är inte stark. Jag är totalt knäckt nu,
pallar ingenting. Och förlåt om jag bara skriver en massa saker som jag inte borde,
när ni bara försöker hjälpa mig. Men jag säger redan nu, att ni kan ge upp.
Ni behöver inte hjälpa mig, jag kommer inte må bättre. Det kommer vara såhär nu.
Förlåt, men jag orkar inte mer nu. Jag tänker inte bygga upp något igen,
det är bara meningslöst när allt ändå faller i slutändan.
Jag vill inte misslyckas mer, så jag tänker inte försöka mer med något.

Och ni som har plingat på dörrn de senaste dagarna,
asså snälla, låt mig bara vara. Jag orkar verkligen inte, det är bara jobbigt.
Jag vill inte träffa någon, jag vill inte prata med någon om något. Bara leave it..
Det är inte så att jag inte litar på någon, men jag håller allt för mig själv hellre.
Det jag verkligen känner och tänker, säger jag aldrig till någon. Det spelar aldrig någon roll.
Och jag känner inte för att prata med någon, känns bara meningslöst för det blir inte bättre.
Det spelar ingen roll ändå, ingenting spelar någon roll. Allt är som gott bortblåst,
och jag förblir sönder i miljoner bitar. Jag har ingenting, ingenting som är mitt eller tillhör mig.
Jag är jag, ensam, har ingen alls.. Vänner? Ja, visst, det har jag typ gott om.
Vänner som bara låtsas bry sig, vänner som är falska och bara vill veta vad som hänt..
Men så finns det ju såklart vänner som verkligen bryr sig, försöker hjälpa och så.
Men allt jag vill ha och behöver är.. äh, det spelar ingen roll. Jag kommer inte få det ändå.

Ajah, nu blir det att jag kanske drar bort från allt och alla ändå.
För en viss person har berättat för min moster vad jag håller på med.
Jag orkar fan inte, allt blir alltid fel för mig. Ingenting blir någonsin bra,
mitt liv är skitskitskit. Säg mig; Vad, vad ska jag göra?
Jag klarar inte mer. Se mig blöda kärlek, jag blöder kärlek..