Dropdeadfailure.

Jag säger det igen;
Värdelös, hopplös, sämst.
Operfekt, oälskvärd?, oönskad.
Bortglömd, misslyckad, hatad.
Ett fel, ett misstag..

Ett ord; Pntz.




'Dom säger att jag varit trasig, aldrig har jag varit hel!'
Hur fan lyckas man förlora det man hade kvar på bara ett år? Ett år?!
Jag orkar inte mer. Vem fan är jag nu lixx? Jag är bara någon random nu,
ingen speciell, bara någon. Fan.. I guess allt är över för min del nu, inga mer försök.
Det kvittar när man inte har något kvar.. Och ingen behöver låtsas bry sig om mig.
Ni behöver inte stanna för att jag sagt att jag vill att ni ska. Ni kan lämna..
bara ni mår bra så. Mig kvittar det för nu, det spelar faktiskt ingen roll längre.
Allt blir bara fel för mig, jag misslyckas alltid. Och ingen tror någonsin på vad jag säger,
eller vad jag känner.. När jag väl säger sanningen så tror aldrig någon på mig, det sårar mig,
så jag slutar med det nu när ingen lyssnar. För vad är det för mening för mig att försöka,
försöka förbättra allting igen och må "bra"? När allt ändå bara rasar till slut?
När det inte finns något att må bra över längre? Det kvittar la om jag säger,
den riktiga sanningen om varför jag mår som jag gör. Alla bara vänder det mot mig,
säger tvärtemot. Jag orkar inte, jag hatar det. Jag kommer aldrig bli trod(?),
och ni kommer aldrig få veta. Fan, åt helvete med mitt liv, åt helvete med allt,
åt helvete med att allt alltid är mitt fel, åt helvete med fucking mig.
Jag vill inte leva mer, allt jag har nu är ju bara minnen som jag inte vill minnas.
Fan, detta liv är så inte värt att leva. Det överväger så mycket åt självmord,
för jag menar, ett liv utan kärlek från sin familj eller flickvän är inget liv alls.
Jag klarar inte mer, på bara ett år, så har jag fan förlorat alltalltallt. :'////
Goodbye, so long, nice try, I'm gone..