Dropdeadfailure.

Bara den som älskar kan bli förrädare. Förräderi är inte motsatsen till kärlek, det är en av dess många vägar. Förrädare är den som förändras i ögonen på den som inte kan förändras och inte vill förändras, som inte kan föreställa sig förändring, utom den att alltid vilja förändra den andre. I fanatikerns ögon är förrädaren med andra ord den som förändras, oavsett vem det är. Och valet mellan att bli fanatiker eller förrädare är tufft. Att inte vara fanatiker innebär i viss utsträckning och på vissa sätt att i fanatikerns ögon vara förrädare.

För de ideologiska rörelserna under det förstnämnda halvseklet löd mantrat  >'imorgon blir en bättre dag'<, .. Någonstans runt mitten av 1900-talet ersattes denna inställning av jakten på omedelbar lycka, inte bara den vitt spridda illusionen att lyckan finns exponerad i skyltfönstren och att det enda som gäller är att bli rik nog för att kunna köpa den. Begreppet >'lycklig i alla sina dagar'<, illusionen om bestående lycka, är i själva verket en oxymoron. Antingen konstant nivå eller klimax. Evig lycka är inte någon lycka, på samma sätt som evig orgasm inte alls är någon orgasm. Fanatismens innersta väsen är lusten att tvinga andra människor att förändras; den handlar om den vanligt förekommande benägenheten att vilka förbättra sin granne/vän eller få ordning på sin fru/make, mamma/pappa, flickvän/pojkvän, bror/syster, son/dotter.. snarare än att låta dem vara. Fanatikern är en högst osjälvisk varelse. Fanatikern är en stor altruist. Ofta är fanatikern mer intresserad av dig än av sig själv. Han vill rädda din själ, han vill frälsa dig, han vill befria dig från synd, från fel, från att röka, från din tro eller din brist på tro, han vill förbättra dina matvanor eller bota dig från dina dryckesvanor, ditt sätt att leva. Fanatikern bryr sig verkligen om dig, han faller dig antingen om halsen för att han uppriktigt älskar dig eller också tar han struptag på dig för den händelse att du visar dig vara obotligt förtappad.