Blame me..

Det är så logiskt alla fattar utom du, du har inte en aning, att jag tänker på dig just nu..




När du lämnade mig, rev du upp ett sår i mig.
Se mig blöda kärlek, jag blöder kärlek.

Sen den dan du försvann, förvandlades allt till kaos.
Se mig blöda kärlek, jag blöder kärlek.

Se, jag tänker ihopsjunken i täcket.
Har inte rört en min sen lampan släcktes.

Funderar på det som berör mig mest.
Och frågar gud; Är detta ännu ett test?

Jag gråter, så jag frågar mig själv;
Är det glädjetårar? Eller skriker min själ?

Är det mitt blod som rinner nerför armen?
Eller kärlekens färg som färgar mig röd?

...

När du lämnade mig, rev du upp ett sår i mig.
Se mig blöda kärlek, jag blöder kärlek.

Sen den dan du försvann, förvandlades allt till kaos.
Se mig blöda kärlek, jag blöder kärlek.

Alla dagar är långa men nätterna längre.
Jag drömmer mardrömmar när jag somnar på kvällen.

Mörkret äter upp mig innifrån.
Det som började lätt har blivit jävligt svårt.

Jag känner rädslan inom mig växer.
Du fanns sen försvann du och nu vill jag ha mer.

Se, jag älskar att leva på gränsen.
Men nu faller jag ner utan chans att landa.
Handlöst faller jag, men ser du mig våndas?

Nej.



"I'm in love with you! How can you not know that?"
-







Här sitter jag igen, försöker tänka, inte gråta.
Fast pappret är typ blöt och nu så bränner mina tårar.


Hela dagen igår blev skit ändå, söp ner mig till slut. Jag orkade bara inte..
Drog ut typ vid 5 tiden eller något, till .. ja, alla vet nog vart jag brukar dra.
Satt där i regnet, söp, tänkte, lipade.. blev arg till slut.
Hatet på mig själv blir bara större och större för varje dag.
Vet inte hur många ggr och hur mycket jag tatt sönder mig själv de senaste dagarna.
Flippar aset ur mig, och eftersom jag hatar mig själv så plågar jag mig själv.
Mår inte direkt världens bästa idag, blev nog lite för mycket igår.
Men äh, det kommer bli värre, det där var ingenting..
Alla dagar är typ likadana för mig, om inte värre, så who gives a shit!?





You can put the blame on me again. I think that we have reached the end.
I can see through both of us, it's an issue over trust. It's killing me, it's killing me ..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0