Baby, please, come home..

Skriven igår, publicerad idag (julafton).
Jag är ganska läskig när jag flippat och skriver av mig. :/

I remember when you were here,
And all the fun we had last year.

(Christmas)
If there was a way,
(Christmas)
I'd hold back these tears.
(Christmas)
But it's Christmas day.
(Christmas)
Baby, please come home! :'(
-





Är det mesigt att säga att jag lipade bara någon sekund efter du drog?
Antar väl att saknaden efter dig och allt annat, gjorde att det blev för mycket.

Idag blev inte som förväntat, trodde jag skulle vara mer glad.
Jag var glad men det höll inte så länge. Det höll tills jag lyssnade på en låt,
som hade en bra mening i.. som jag absolut inte ville höra på. Fan!
Jag vill känna din kärlek, jag behöver känna din kärlek nu. Jag behöver hela dig, så mycket.
Jag älskar dig, Erijka, mest av allt. Du behöver inte oroa dig inte för mig.
Ha världens bästa julafton imon. Saknarey sjukt mycket! <3 ;<
Because days come and go, but my feelings for you are forever.

E
>  <3<3<3<3<3<3<3<3<3




Jag orkar inte, vill inte vara ensam något mer. Jag vill att allt ska bli som förr.
Jag vill ha min familj.. Jag vill inte leva på minnen och på alla foton. Jag vill inte..
Allt bara tär på mig, saknaden mest. Den kväver mig helt seriöst.
Den gör så att jag gråter tills jag nästan kvävs och måste spy ibland.
Den gör så att jag inte orkar något alls och bara vill dö för det känns meningslöst att leva.
Den gör så att jag dricker mig redlöst full och tar tabletter och skär sönder min kropp,
hela min överkropp. Den har till och med gjort så jag har börjat skära ett X över 'hjärtat'.
Vad kommer efter? Att jag slutligen tar självmord eller dör av min ......?
Jag vill inte ha det så. Det ska inte va såhär, livet ska inte vara såhär svår. Eller?
Jag kan inte kontrollera mig själv när jag är för depp/ledsen och flippar.
Jag gör allt det jag säger jag inte ska göra ändå, förlåt, men jag försöker jättemycket.
Men slutar så ändå.. Jag vet snart inte vad jag ska göra längre. Jag vill inte fortsätta såhär..

Åh, jag vet iallafall hur min dag ser ut imon. En dag i bara tårar.. som vanligt.
Jag kommer kvävas i mina tårar inatt, det kommer inte bli någon sömn för min del.
Fan vad jag hatar detta. Jag vill vara glad någon gång, en hel dag. Hur svårt ska det vara?
Helvete.. Just nu vill jag bara försvinna från allt och alla. Och med försvinna,
menar jag inte dra någonstans ifrån Vxo utan jag menar att jag vill dö.
Jag vill inte leva ett liv i smärta och tårar. Jag fattar inte hur jag klarat såhär långt..
Och ärligt tröstar det inte mig att ni säger; Pntz, du är så jävla stark gubben. 
Du har ju klarat dig så långt, det skulle aldrig jag klarat.". Asså, visst, jag är stark.
Men om inte ni hade klarat det, varför i helvete måste jag klara det då?
Jag kommer inte få ett bättre liv, för jag har ingen jävla ork. Mitt hjärta dör ju snart..
Mitt hjärta är i flera miljoner bitar och bara halva av det är hel av kärleken.
Resten är fan bara sönder. Mitt liv är sönder, och jag är definitivt sönder. 

Jag vill bli hel någon gång, vara glad och skratta och leva livet.
Allting var bara så mycket bättre när man var liten. Stanna tiden, och vrid tillbaks ..
Iallafall tills jag var 10. Sista rediga julen med hela familjen.
Du fanns kvar, ni fanns kvar.. Jag var glad och mitt hjärta var hel.
Så försvann du, mitt hjärta gick itu. Och jag blev nästan kriminell, helt kallhjärtat..
Men jag har förändras, det gjorde jag.. Det blev mindre med åren trots all bråk.
Vi kom inte överens, hur kunde vi när allt dom gjorde var att trycka ner mig,
bråka med mig och klaga på mig så fort dom hade chansen? Och sa saker,
som ens föräldrar ALDRIG ska säga? Jag antar att jag hatade det, men aldrig er.
Allt jag egentligen vill säga är; Förlåt för allt jag sagt, jag önskar att inget av det hade hänt.
Jag var inte världens bästa son.. och jag ville inte vara kallhjärtat. Jag skäms för den jag var.
Men jag hoppas att ni har det bra där upp nu, r.i.p. Ni fick som ni ville, jag saknar er.. :'/
Jag ska försöka besöka era gravar imorgon, beror på om jag orkar.
Önskar att ni och alla andra jag sårat kunde lära känna mig som den jag är nu..
(Säger inte att jag är så bra nu, men bättre än förr.)
Jag ångrar verkligen allt som hänt under dessa år.
I'm sorry.. I just wanna be, wanna be loved! It's all fucked up and it's falling apart.
-




Everywhere I look I see disease.
Seems like the world was taken from me.
Time seems to be tick, tick, ticking away.
Forgive me for all, all the things I say.

Will you leave me there?
The way I am,
Interpretations of the day.
The way I am,
Deliverered from the gray.

Something makes me want to believe,
Nothing in life was given to me.
Cannot ever stick to this game.
Everyday, everything the same.

Time has a way and now I see..
What happened to all, all of my dreams.
Now and then I feel incomplete,
But I won't live my life in defeat.

Kommentarer
Postat av: e?

jag älskar dig

2007-12-24 @ 20:53:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0