Dropdeadfailure.

Jag
orkar
seriöst
inte
mer.

Låt mig dö eller något.
Allting blir bara värre.
Jag klarar inte det,
inte längre.
ADSÅPKFOFKEPJ.

... :'(






17 månader idag. Ily. <3

Jag saknar dig så mycket varje dag.
(Det känns som att jag slutat att leva)
Du kom du gick, du gjorde allting bra.
(Men jag vill inte sakna dig mera)
Jag hoppas att du snart ska se tillbaks.
(Jag väntar så länge du ber mig)
Du kom du gick, men jag är inte jag.
(Jag saknar att bara få se dig)

Det här är rader från mitt hjärta som har svämmat över.
Ett nytt bevis på att jag kommer älska dig till döden.
Har kännt den sista tiden saknaden som kryper i mig.
Med dig så kändes allting enkelt, hela livet blir det.
Men trots en vädjan om en ny chans förstår jag dig.
Om jag var du så skulle jag nog aldrig älskat mig.
Jag har så mycket minnen, önskar att du kom tillbaks.
Saknar dig så mycket varje dag sen du begav dig av.

Jag saknar dig så mycket varje dag.
(Jag sitter här och tänker på livet)
Du kom du gick, du gjorde allting bra.
(Du fick mig att älska ditt inre)
Jag hoppas att du snart ska se tillbaks.
(Och allt som var bra under tiden)
Du kom du gick, men jag är inte jag.
(När du inte finns här breve mig)

..........  </3





skit dag igår, skit natt, skit dag idag. kan inte sluta lipa heller... fan. jag orkar inte, ;'(

nu är jag ensam, bortglömd och övergiven.  ;'(
jag överväger om jag egentligen behöver livet..




serri vad är det för fel på mig? dum fråga, hela jag är fel.
men jag menar igår, "radera mig från allt"?
hur lyckas jag alltid att va så dum när jag flippar? fan.
detta är mitt fel, det är inte någon annans fel nu.
så sluta håll på och säg att ni är sämst när jag är.
men sa så för alla redan har någon annan,
för att alla dissar mig och blablabla.
så tyckte inte det verkade spela nån roll om jag sa så,
jag hade la fel tydligen?
men jag är inte först på någons lista längre.
och säg inte emot mig, jag vet att jag har rätt. 
och jag är och kommer alltid vara den utstående.
och det är nått jag måste acceptera...

ajah jag orkar inte. nu har allt blitt värre och allt är rent åt ...........
fyfan vad jag alltid ska lyckas fucka upp allt mer.
säg inte att jag är bra som jag är när det inte ens stämmer.
jag är inte värd något, någon. jag är ingenting att ha.
jag är en dålig vän och jag är en dålig pojkvän. that's it.
så... ni behöver inte ha något med mig att göra om ni inte vill.
jag gör ju ändå bara massa fel hur jag än försöker att va "perfekt".
jag misslyckas alltid. jag är en failure.


p.s. önskar jag hade någon jag inte hade så komplicerad förhållande med just nu.
och att jag hade någon här, som kunde trösta eller någon att prata med bara.
det suger att va ensammast i sverige. d.s   ;(

typ det jag ville få ut. så nu ska jag gå och va emo resten av kvällen/natten.
cutcut, razorblade makes perfect lines... </3

men orka. hade skrivit en massa så loggades jag ut.
orkar inte skriva om allt igen. har ändå glömt hälften,
glömmer snabbt när jag flippar så.



äre verkligen så svårt att fatta..
att jag är kär i dig?
att jag saknar dig?
att jag vill ha dig tbx?
att jag älskar dig?
jag ljuger inte ens. ;'(

jag försöker verkligen, men det bli bara inget annat än fel.
det blir aldrig, aldrig, aldrig som jag vill. aldrig någonsin.
förlåt för att jag stod kvar vid vad jag ville..
anledningen är att eftersom jag är kär i dig och verkligen vill ha dig tbx,
så ville jag va romantisk för första gången mot nån jag verkligen älskar.
hade tänkt ha skjorta och sånt på mig, jag ville va fin när jag träffar dig.
hade tänkt komma med blommor och present också.
och det är meningen att det skulle bli en överraskning,
för jag tror ej du skulle gått med på det direkt om du visste i förväg.
det var inte så att jag ville att du skulle möta mig där för att jag ville att du skulle må dåligt.
jag vill att du ska må bra. men ville att du skulle möta mig där;
dels för jag att jag ville helt enkelt, dels för att jag ville att den jag älskar skulle visa runt lite,
och dels för att jag ville bjuda ut dig på middag på nått ställe när vi ändå är där.
allt jag vill är att umgås med dig, bara dig. jag hade inte tänkt komma för att kolla in andra,
jag hade tänkt komma för att jag vill ha dig tbx och för att jag vill umgås med den jag älskar.
och jag venne vad mer jag ska säga eller göra, du fattar ju aldrig.
i don't want to be with somebody else than you. du är allt jag har i mitt huvvet.

fan, allting blir bara så jävla fel. stupid fucking fight..
kl är över 7. och jag har typ lipat i över 6 h, och ingen sömn.
yay. ajah orkar inte skriva mer, det jag skrev innan allt försvann
var bättre än detta men kommer ju inte ihåg så var tvungen att börja om.
mja, godnatt eller nåe om jag nu kan sova med mitt huvudvärk.



YOU'RE IRREPLACEABLE..
I cannot wake up in the morning without you on my mind. ;(

Det är svårt att säga hur jag känner idag.
Dagar har gått förbi, och jag har gråtit.
Det är svårt att säga att jag hade fel.
Det är svårt att säga att jag saknar dig.
Sen du inte finns kvar här har ingenting vart sig lik.
-


fiasko, fiasko, fiasko är allt jag säger om min födelsedag.
jag hade kul och var helt glad, verkligen...
fitta. världens sämsta b-day någonsin..
aldrig kan man ha en problemfritt, ickebråk, och glad födelsedag.

det är bara frustrerande att det aldrig blir som jag tänkt mig.
jag var inte ens glad, inte ens pyttelite vafan.
och folk är så jävla sura på mig just nu. åh. :/
har fan nekat och avböjt hur många ggr som helst.
folk ville ordna fester, jag sa nej typ 20 ggr.
folk blev sura .. okej?
sen födelsedagsmiddagen gick jag med på.
men så drog jag för jag var för nere.
folk blev sura.
och nu halvfest eller vafan man ska kalla det.
avböjer. folk blev sura. asdkssd ..

jag vet inte vad jag håller på med.
jag vet inte vad jag ska göra.
jag gör ju bara fel. åh.





"vill du ha nått så får du kämpa för det"
och jag har faktiskt lärt mig att
eftersom jag har ingenting, är ingenting.
så äre bara bäst för mig att aldrig hoppas på nått.
någonsin.. det kvittar hur mycket jag än försöker.
allt är alltid emot mig, hatar't.

yäh.. antar det inte blir nån sömn inatt heller.
hey balkong, my nightfriend.. lol.




I wanna get back to life.
I wanna get back to our love.
I wanna get back to you.

You're so hard to get over..

hela dan igår var ju helt wackt.
hur deprimerande som helst.
och mitt humör.. ingen kommentar.
jag vettefan, cp mycket bråk vare iaf.
orka.

kan inte sova nu, som vanligt.
har cp ont i magen och huvvet,
tror jag är sjuk igen..
så orkar inte skriva utförligt hela dan igår.
tror jag ska gå och lägga mig eller nåe igen.






It's supposed to be our 1 year and 3 months anniversary today..
I love you more than you could know though sometimes it may not show.

Du fick mig att må bra och glömma det som hänt ja.
Drömmar om att glömma, kommer ut och ger hopp.
Baby, stanna kvar...
För jag drömmer om dig även om du inte anar det.
Hoppas och tror att du kan älska mig med.
För det är kärlek, jag tvivlar inte längre.
Varför ska jag fråga när du alltid finns i huvudet?
Jag hoppas du vill mer för jag vill alltid känna närheten.
Om inte i en evighet, i alla fall för stunden.
Och jag hoppas att du vet för jag vågar inte säga dig,
Kolla dig i ögonen och säga att jag älskar dig.

Vad är kvar, du vet kärleken du gav.
Som finns kvar, kom tillbaks.
För jag drömmer om dig..

Även om jag vill, finns det någonting som stoppar mig.
Rädslan att förlora dig, att aldrig mera prata med dig.
Jag vet vad som kan hända om jag säger hur jag känner.
Så kanske är det bäst om vi försöker vara vänner.
Jag vill alltid ha dig här så jag riskerar ingenting.
Det smärtar att drömma om dig,
Att veta att du finns men att du aldrig kommer älska mig.
Du vet inte hur jag känner, det är nog bäst såhär.
Men vill att du ska veta, att jag är helt galet kär.
För när du lämnar mig finns det nått som jämt är kvar.
Det är helt underbart, det är värmen som du bar.
Jag vill tacka dig för allt, att du alltid finns här.
Men vill inte sabba allt med att säga hur jag känner..                  ;'(



Man kan älska nån så djupt att man kan lova det mesta.. 
- Jag ska fan ta mig upp ur den här depressionen, med eller utan nåns hjälp.
- Jag ska fan bli den jag alltid velat vara, eller nära nog iaf.
- Jag ska fan lägga av med allt dumt. ( Äta, sova, ej skära mig, ta mediciner. )
- Jag ska fan börja dansa/hålla på med musik som jag alltid drömt om.
Allt jag kommer på för stunden. Och jag svär, den som krossar detta med att säga något,
jag kommer serri cutta den personen. För varje gång jag har fått nog och vill allt detta,
så äre alltid något som förstör. Låt mig klarar av detta för en gångs skull.
Jag vill inte må dåligt något mer, har gjort det för länge. Låt mig va riktigt glad nån gång.. 
( Haha, jag tror nog inte detta håller länge nog, men det är vad jag vill iaf. If it'll happen .. )







Venne vad jag ska skriva mer, vill bara uppdatera eller nått. Är rätt kass på det nuförtin.
Har inte nån ork till det eller något överhuvudtaget. Blir la mer uppdatering,
när jag vet vad jag ska skriva och jag mår bättre eller nåe. (Lär aldrig hända.)
Känner inte för att skriva av mig något av det som hänt/händer just nu. Meningslöst.
Just nu känner jag mig bara ledsen, sur, förvirrad, ensam, övergiven, misslyckad, äcklig,
skabbig, f-u-l, oälskad, värdelös, och alla negativa saker och att jag inte duger. FAN!

Allt ni behöver veta. Och att jag ställer in alla planer dom kommande tre veckorna.
Ensam hemma, lämna mig ifred, och låt mig ha en fuckad födelsedag om jag så vill.
JAG ORKAR INTE! Ingen fattar, ingen vet hur jag känner, hur jag mår på riktigt okej?
Spela roll hur jag än försöker. Jag försöker bättra mig, och jag håller på att skärpa mig.
Men när ni ska vända allt som jag gjort och så emot mig vill jag bara ta flaskan
och dra ut och supa sönder. JAG VILL INTE GÖRA DET, men det blir ju nästan att jag gör't
för jag blir så förbannad / ledsen. Ne, inte på själva er, utan på mig själv för alla fel jag gjort.
JAG VET OM MINA FEL. Jag är inte så pantad. Jävla skit, det blev att jag skrev av mig lite iaf.
Och ni, som sagt förlåt och sånt idag för ni inte funnits där för mig. Fucking BULLSHIT! ;(
Fixar fan inte detta. Jag hatar allt om mig själv, mitt liv. Ingen mening utan familjen och
kärleken. Och den där känslan av övergivenhet, den kommer aldrig försvinna har jag upptäckt.
Seems like I've lost everything I had in the end anyway..

Ett litet tillägg, jag är ju fan helt dum i huvvet. ;s Åh, jag vill inte leva mitt liv längre..